grannarpalandet.blogg.se - Vad fick oss att flytta ut på landet?

Linas återblick:

Till detta inlägg tyckte jag att det passade med en bild från min barndom. Det var inte svårt att hitta en bild på mig i någon slags naturupplevelse. Varannan bild i fotoalbumet är på mig i naturen, här på bilden sitter jag i någon slags pulka som mamma och pappa drog efter sig på längdskidor, det ser även ut som de använder mig och pulkan som något fikabord under en pause. Just denna bild är från 1985.

Varför flyttade Lina ut på landet?

Jag är uppväxt i en stor villa i stan med mina föräldrar och min syster. Där hade vi en grön och lummig trädgård med mycket fruktträd och goda bär som min mamma syltade och saftade Av. Det var alltid hemlagad sylt och saft, främst av hallon, svartavinbär och jordgubbar. Under min högstadietid skulle jag beskriva min mamma och pappa som skogsmullar, de hade alltid nån skön och praktisk jacka och ofta ett par höga gummistövlar i skogsgrönt redo för att ge sig ut i skog och mark. Ända sedan jag var mycket liten har vi plockat stora korgar fulla av olika svampsorter och plockat både lingon och blåbär till olika pajer eller sylter. Ofta hade vi våran familjs andra naturälskade vänner med oss ute i skogen så vi barn kunde leka när vi tröttnat på å leta kantareller som envist gömt sig under mossan. Ibland togs fikakorten med ut i skogen och den avnjöts i någon skogsdunge tillsammans på någon filt, till oss barn var det ofta kanelbullar i bullpapper och svartavinbärssaft i sirapsflaska.

Mina skogsmulle föräldrar älskade även att tälta och har visat mig hur man kan laga mat över öppen eld, tips på hur man gör med tältet när det spöregnar på tältduken, hur man värmer upp en sovsäck på bästa sätt och hur otroligt mysigt det är att sitta vid en brasa när man är lite kall och blöt. Andra naturupplevelser är när vi kämpar oss fram på längdskidor och bara ska ( enligt mina föräldrar) åka lite till... bara lite till...

Ja min mamma och pappa har verkligen visat mig det vackra med naturen och skogen och det lugnet man bara kan känna när man faktiskt är i skog och mark.

Några kilometer från mitt barndomshem så bodde min mormor och morfar på landet. Där hade de periodvis höns, får, hästar, kor, hund och katt under min uppväxt. Jag minns än idag hur det kändes att lite nervöst få sitta barbacka på hästen Vanja eller åka en gamal hästdroska som min morfar körde fram på grusvägen. Mina minnen från mormor och morfars gård är fyllda av sol och frihet. Och deras otäcka höns som nådde alldeles för högt upp på mig och pickade på mig och sprang efter mig ihop om att få mat av. (De hönsen gjorde så att jag levde med fågelsträck ända fram tills jag själv skaffade mina egna höns.) Det var vattenspridare och vattenkrig med mormor, fiska vid ån, åka båt med morfar, ängar, smultron, mormors goda fika, underbara julaftonar, kräftfiske på sensommaren, jordnötter i plåtburk, vackra porslins figurer och träskor på gruset. Jag är så tacksam över att jag fick uppleva den barndomen med min mormor och morfar. På något sätt blev det just detta jag ville ge mina barn i deras uppväxt. Barnen i Bullerbyn blev min önskan att få ge mina barn.

När jag och min man flyttade ihop 2005 såg även han idyllen ute hos min mormor och morfar, alla möjligheter och atmosfären. Vi började drömma om att få en liten familj i huset som min egen morfar i stort sett byggt med sina egna händer. Huset som min egen mamma vuxit upp i, skogen som hon lekt i som barn önskade vi nu att våra egna barn skulle få uppleva. Åren gick och vi blev allt säkrare på att den dagen huset säljs så ville vi köpa det. Till slut kom den dagen då Mormor sålde det till oss och vi fick äntligen börja leva vårt alldeles egna bullerby liv tillsammans. Och faktiskt så hade mina drömmar och fantasier inte äns lyckats komma i närheten av hur bra det faktiskt blev på landet.

När vi skulle köpa huset så sa en klok man till mig "Huset kan man alltid göra något åt, men läget är vad det är", det tänker jag ofta på. Vi älskar läget där vi bor, än idag är vi så tacksama över detta guld läge vi har, dock har vi lite att jobba på med huset. Och det är just vad ni ska få följa med mig på här på bloggen. Hur vi går från super läge till superläge med drömhus (vågar jag hoppas på drömhus tro... jo vi siktar högt tycker jag).

Johannas återblick:

Något som var fantastiskt roligt som barn var att få åka kälke på snöiga skogsvägar, häromdagen kom Lina farandes med sin kälke och jag fick åka med en bit och hej vad det gick på isen!

Som barn spenderade jag många sommardagar hos min farmor och farfar i deras sommarstuga. Den låg inne i skogen och krävde en liten promenad på en slingrande skogsstig innan huset mitt i blomsterprakt uppenbarade sig. Nu när jag minns tillbaka kan jag inte tänka mig annat än att det alltid var soligt och varmt och att ängsblommornas doft låg som ett lätt dis över omgivningarna samt att det alltid fanns ett bord dukat med hemmagjord saft och nybakta bullar. Farmor har alltid haft gröna fingrar vilket syntes i de prunkande rabatterna. Allt var så vackert och med ett lugn man inte kan finna någon annanstans än i naturen. Det är så man ska leva tänker jag, med en lätt känsla av frihet.
Flyttlasset gick mitt i sommaren 2015, då hade jag och mannen funnit vårt hus på landet. Maken är själv uppvuxen på landet i ett gammalt stationshus bland hundar, katter, gäss och höns och med skogen runt hörnet.
Mitt stora intresse är odling och här kommer jag verkligen att få leva ut mina drömmar med rabatter i mängder samt ett stort land med grönsaksodling och förmodligen ett växthus eller två.

De finaste minnena från min barndom vill jag ge mina egna söner och jag hoppas att de kommer uppskatta djur och natur lika mycket som jag när de själva kanske får barn en dag.

Lina & Johanna