Lina & Johanna

Hur träffades vi? Lina och Johannas återblick.
 
Vad skulle kunna vara ett bättre första inlägg på vår nya blogg tillsammans än att dela med oss av våra första minnen av varandra? Hur vi träffades, våra första möten och hur vi tillslut lärde känna varandra.
 
 
Till Johanna Från Lina:

2010 flyttade vi in i min mormors hus. Då hade vi en mycket trevlig och varm familj som grannar, 2015 berättade dom att de skulle flytta vilket jag verkligen sörjde. När de hade träffat de nya köparna och skrivit kontrakt berättade de att familjen verkade mycket trevlig. Jag målade upp värsta senariot hur den nya familjen skulle bygga motorbana på gården och köra varv efter varv med olika öronbedövande motorfordon. Tillslut kom sommaren och den nya familjen flyttade in. Nyfikna som vi var smög vi över för att hälsa på dom och se vilka de kunde vara. Jag kommer ihåg första mötet med mannen i huset och deras barn. Det var ett mycket gott och trevligt första möte och jag fick ett mycket bra första intryck. Jag kommer även ihåg att han sa att det var synd att hans fru inte var hemma för det hade hon tyckt vart roligt att träffa oss. Efter en stunds minglande på trappen en vacker sommardag gick vi hemåt på grusvägen och jag pustade ut och kände att detta kunde nog bli riktigt bra trots all oro.
Några dagar senare såg jag att familjens lilla fru rörde sig ute på gården så då kastade jag mig över för ett första möte. Jag kom ihåg att mitt första intryck av denna kvinna (som är Johanna) var att hon var otroligt vacker och piffad när hon arbetade ute i trädgården. "Typiskt" tänkte jag, jag som alltid går i trasiga mjukisar och rufsigt hår när jag arbetar i trädgården. Men där stod hon i lockigt hår, mascara och lagom snygga shorts och linne. Tatueringar och piercing. Oj vilken snygg kvinna! Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om men det var en vacker sommardag och hon var minst lika vacker som dagen. Sen jagade jag Johanna många gånger med promenader med hunden, några gånger följde hon med ut och ibland var hon svår att få träffa. Men som vanligt när jag bestämt mig för att lära känna någon så ser jag till att göra det. Eftersom vi bodde så nära så var det så lätt att bara springa över å små umgås, ta en promenad, titta i trädgårdarna, låta barnen lära känna varandra, hundvakt och lite nagelfix tillsammans. Jag upplevde att vi var otroligt olika varandra men jag ville ändå ta chansen att lära känna Johanna för jag tänkte att om vi skulle kunna bli vänner så skulle det ju bli helt fantastiskt att bo så nära.
Med tiden så har vi verkligen blivit grannar som ställer upp på varandra och springer över när den andra behöver än.
Johanna är en otroligt snäll, varm och omtänksam granne som jag uppskattar otroligt mycket. Tack Johanna för allt du ställer upp med, tack för det du gör!
När min man är bortrest så börjar jag tidigt på morgonen och så att barnen ska slippa morgonfritids så hjälper Johanna dom till skolbussen på morgonen.
På onsdagar är Johanna dagmatte åt min hund så hon slipper vara ensam hela dagen när jag jobbar.
När vi är bortresta tar Johanna hand om våra älskade höns och hämtar posten varje dag.
När det hänt något med mina älskade höns, någon är skadad, hökattack, någon är borta, det har kläckts kycklingar eller dom kanske bara är söta då springer vi bort till varandra och diskuterar fram lösningar och idéer.
Behöver det sågas lite i skogen och jag ber om hjälp kommer Johanna glatt.
Ropar skogen att det finns bär och svamp att fylla korgarna med så tar vi cycklarna och trampar ut för att under några timmar njuta av skogens skatter.
Å till å med när jag vill starta en blogg med Johanna säger hon glatt JA och står vid min sida och gör sitt bästa för att vi tillsammans ska ha en rolig upplevelse tillsammans! Tack för att du ställer upp och finns där min kära granne på landet!

Kram Lina

 

Till Lina från Johanna:

Jag minns dagen då Lina klampade in i mitt liv tydligt! Hon skriver att hon förvånades över hur piffad jag var mitt i trädgårdsarbetet, men jag var lika bländad av hennes naturliga skönhet i en vacker blommig sommarklänning och perfekta solbränna. Likt en storm kom hon farande med tusen frågor, men med ett stort leende och en härlig nyfikenhet och jag kände och visste direkt att här har jag en blivande vän.

Och visst har det varit så! Ett otroligt stöd i allt jag behövt, och inte visste att jag behövde, har hon varit en riktig vän med ett stort hjärta och uthållighet till att lyssna och att ge råd.

Främst har det varit genom våra underbara höns som vi knytit band skulle jag tro, ett intresse vi båda delar starkt och där jag har sökt kunskap från Lina ivrigt! Vi är både olika och lika på samma gång är min uppfattning och det är faktiskt bara positivt. Jag har en tendens att isolera mig från vänner men Lina har vägrat att ge upp hoppet om en mer social granne och har lockat ut mig på olika äventyr.

Man blir alltid glad av att träffa Lina och hennes familj och främst hennes underbara söta lilla hund som jag är så otroligt förälskad i och som jag är välsignad med att få gosa och promenera med på mina lediga onsdagar.

Jag tror att vi kommer bli bättre och bättre vänner i framtiden och det ska bli riktigt spännande att se vad som kommer att hända och utvecklas i och med bloggen.

Kram Johanna