Lina & Johanna

Green Envy
Green Envy är en tomatplanta som ger små gröna, jätte goda, tomater. Det är ingen F1-hybrid utan man kan spara fröna från tomaterna och således så dem nästa år för att få samma sort igen, men jag glömde tyvärr att ta frön innan sista tomaten var uppäten och därför tog jag en stickling i höstas från moderplantan som nu växt tills sig endel.
Att köpa frön är dyrt och har man möjligheten så är det ju smart och smidigt på alla sätt att föröka det man redan köpt eller fått.
Vanligtvis, då detta är en hög sort, skall tjuvarna som bildas i bladvecken tas bort. Men har man övervintrat en planta kan man unna sig att låta dem växa ut så kan man få fler plantor. Något man däremot bör ta bort är blomklasar, det är bättre att plantan lägger sin energi på att bilda rötter och att växa.
För att ta en stickling klipper man enkelt av sidoskottet, tjuven, med en sax. Klipp gärna om snittet snett på sticklingen innan den sätts i jord, det underlättar rotningen. Sätt sticklingen i fuktig såjord, gör ett hål med fingret först annars kan stjälken skadas, sätt den djupt då plantan sätter rötter utmed hela stjälken.
Sticklingen kan även sättas i ett glas med vatten och på så sätt bilda rötter innan man stoppar den i jord.
Tomat rotar sig väldigt fort, ser man att rötterna börjar sticka ut under krukan kan man plantera om i en större kruka med planteringsjord, efter två veckor kan man även börja gödsla.
Kram Johanna
 
 
 
Linas vecka i Norge Ljördalen Fulufjellet på Sportlovet
 Hej på er alla!
Nu ha vi vart i Norge... igen! Vi har åkt till ett litet ställe som heter Ljördal i Norge sedan 1992, det blir några år nu. Stället ligger mellan Stöten och  Trysil och är ett mycket lugnt ställe som passar mig perfekt, med andra ord så finns det inte så mycket folk där.

Det började med att min mamma såg en annons om Ljördalen och Fulufjället  Så vi åkte dit och hyrde en stuga. Där åkte vi längdskidor och lärde oss att åka slalom. Vi alla fyra blev så fast vid stället och vinterupplevelsen att vi åkte dit år efter år. Vi åkte dit med familjevänner, med kompisar, bästisar och pojkvänner. Vi fick även kompisar vid slalombacken som vi år efter år träffade och åkte slalom med. I sjuan gick jag över till att lära mig åka snowboard och trilskades med brädan och genom den fick jag nya vänner på bräda att åka med.

Några av de roligaste minnena jag har från Norge under min barndom är ändå när vi är där med några av familjens närmsta vänner, vi bodde i en stuga tillsammans, åkte slalom, busade i liften, drack koncentrerad saft, lyssnade på "barna hedenhös" som godnattsaga, skrattade tills astmaanfallet var ett faktum och åt kvällsmat vid långbord tillsammans. Många av mina bästa familjeminnen från min barndom är just från när vi är i Norge och vi leker i snön eller myser framför en brasa dagarna i ända.

2002 följde min man med min familj för första gången och då var vi ett gymnasiekärlekspar som försökte ta bra snowboarbilder med kamera med vanlig filmrulle i, vi framkallade många foton där någon av oss redan åkt ur bild eller där vi redan landat efter något hopp.

 Nu i år åkte vi som alltid till Norge med min syster, mamma, pappa, min man, våra två barn och två bichon fris’e och bodde i en stuga tillsammans. Våran vecka gick till sånt där som jag bara älskar att göra. Vi har framför allt åkt slalom och gjort små återhämtnings pauser i värmestugan med en varm kopp choklad och macka och sedan fortsatt att åka upp i liften och ner i sick sack mönster tillsammans tjoandes. Många avstickare i lössnö mellan granar och tallar och härliga gupp och svängar som man osäkert klarar sig genom utan att hamna i den dränkande pudersnön. En av dagarna samlades vi i backen på en härlig grillplats och grillade korv och åt av den med korvbröd och ketchup och njöt av solen som sken på oss. När vi ätit upp så bara vi spände på oss skidorna igen och åkte vidare.
 Det vi har gjort näst mäst är att mysa i stugan tillsammans, vi har suttit och tittat in i en förtrollande brasa med härligt sprakande ljud och oemotståndlig värme som tinar upp förfrysta fötter och tår. Spelkort av olika dess former spelas varma på kvällen.

Vi alla samlas varje kväll för att titta på foton och filmer från dagens backåkning för att riktigt fånga dagen och dess upplevelser återigen. Det äts kvällsmat tillsammans med "mors flatbröd" och vi konsumerar enorma mängder med frukt under en veckas tid. Man får passa sig för allt det söta som bjuds i stugan efter en heldags motion i form av skidor. Det bjuds på hemmagjorda semlor, allladinask, smoothie, torkad frukt, skorpor och småkakor från prassliga förpackningar samtidigt som det löses korsord och spelas spel. På kvällen läser jag ur Astrid Lindgrens " nya hyss med Emil i Lönneberga" för barnen där de ligger i sina knarriga våningssängar trötta efter dagens snöäventyr.

När vi inte åker slalom eller myser tillsammans i timmerstuga så kläms det in lite längdskidåkning i nypistade spår. I år är barnen som små proffs på längdskidor och stakar sig fram på den gnistrande snön utan problem. Med ett leende på läpparna kan dom lätt ta sig fram på ett 4 km längdspår. Det är helt fantastiskt med stora barn, man behöver inte längre göra allt åt dom utan de ser till att klara utmaningar på egen hand (om inte deras pappa redan hunnit lösa det åt dom utan att de äns hunnit be om hjälp). Själv vill jag gärna att längdskidspåret går nerför så mycket som möjligt, jag vill kunna kura ihop mig till en liten boll och sätta stavarna på sidorna och åka med ilfart nerför så jag slipper staka mig fram på platten eller i värsta fall behöva staka mig uppför en backe. Längdskidor är härligt på så sätt att om man tar sig tiden och ser sig omkring så är det ju en härlig naturupplevelse och i Norge är det ju otroligt vackert med snötäckta träd, gnistrande snö, nyspårade skidspår och orörd natur med höga snövallar. Hundarna kan även vara med under vissa turer. Min syster stoppar ner sin hund i en ryggsäck när hennes hund blir allt för kall om tassarna, där sitter hon i ryggsäcken en stund för att värma och vilar upp sig.

Tänk att jag för många år sedan när jag var i mina egna barns ålder åkte skidor på samma ställe, precis som dom så var det här som jag lärde mig att åka slalom och längdskidor. Det var här jag skapade fina barndomsminnen tillsammans med min familj och nu är det även mina barn som gör det på samma sätt som jag gjorde. Fina traditioner går i arv, sånt jag uppskattat i från min uppväxt vill jag ju att mina egna barn får chansen att få uppleva och att det nu blir en del av deras minne från deras barndom. Aldrig hade väll min mamma och pappa 1992 änns i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att 25-30 år senare skulle de fortfarande åka till samma ställe men nu tillsammans med sina vuxna döttrar, svärson, barnbarn och hundar?

 Jag minns än idag hur jag kämpade i barnliften, hur jag ramlade och hur jag gång på gång reste mig upp igen för att ta nya tag till å lära mig åka slalom, hur min mamma och pappa försökte lära mig så gott dom kunde. För några år sedan så var det jag och min man som var mamman och pappan som kämpade för att lära sina barn att åka slalom. Vi sprang bredvid liften, vi peppade, vi åkte med dom framför oss mellan skidorna, vi tröstade, vi fångade upp dom i deras fall och vi borstade snö från deras overaller. Vi fick även besvarade barnens frågor "-Varför vill ni att vi ska lära oss det här?", nu behöver de inte ställa den frågan längre för nu vet de exakt varför vi ville att de skulle lära sig åka slalom, för att det är kul såklart!
 Nu behöver vi inte springa bredvid eller ha dom mellan våra skidor för nu åker vi alla fyra som hejsan i backar, gupp, hopp, små skogsavstickare och i liften utan problem och har så fantastiskt mysigt tillsammans. Tänk va vi lärt våra barn, ett sätt att få livskvalité och njuta av det goda livet. Att skapa sig själv lycka och välmående och att umgås tillsammans med sin närmsta familj. Att njuta av vintern och snön.