Lina & Johanna

I detta härliga väder
Går jag ut i trädgården nära hönsen och sätter mig på huk med mobilen kommer flocken snart rusande. Jag tror visseligen att de förväxlar mobilen med något ätbart men det är alltid kul att få några bilder på dem.
(null)
Den vetefärgade hönan, Ella, är alltid framme först. Om hon är modigast eller glupskast vet jag dock inte haha.
 
(null)
Vita Lilly och vackra guldkragade Viola. Tuppen Chuck har alltid ett vakande öga i bakgrunden.
 
(null)
 
(null)
På jobbet har vi toppat de gamla sorterna av pelargoner vi har, jag fick med några hem. Vit mårbacka, kärlekspelargon och äppelblom.
 
(null)
 
(null)
Jag verkligen älskar detta körsbärsträd när det blommar så vackert!
 
(null)
Ibland blir man lite överraskad, jag hade ju helt glömt bort att jag köpt och satt ned lökar av kungsängsliljan. Super fin och häftig med sina rutor.
 
(null)
Tusensköna i gräsmattan. På jobbet kallar vi dem Bellis som är det latinska namnet.
Visste ni att de går att äta? Jag älskar att kolla trädgårdsinspiration på nätet eller tidningar och det märks att trenden går mer åt att odla eget att äta men också att vi börjar uppskatta det vildare skafferiet. Spana in "Dags att plocka", där finns mängder av tips på sådant man kan äta i naturen.
 
 
Pontus
(null)

Jag hade sparat en ungtupp från i somras ifall något hände med högstetuppen Chuck så skulle jag ha en back up som kunde axla stortupps rollen och även tillsammans med Chuck vara delaktig med att skydda och ha uppsyn över hönorna. 
Men detta ville Chuck då rakt inte veta av! Han tänkte då inte dela sina damer med någon och kom ungtuppen ens i närheten så åkte han på däng så fjädrarna for. Flera gånger möttes jag av blod på väggar, tak och automater och ungtuppen blödde från kammen så det droppade.
När Chuck slitit av fjädrarna på ynglingens bakhuvud och pickat så det blödde fick jag nog och han fick inte längre vistas med övriga flocken. På natten fick han sova i kycklingburen och dagarna spenderade han ensam ute i trädgården.
Han blev snart ganska tam och kom springandes i full karriär mot oss när vi kom hem efter jobbet. Vi förstod att vi inte kunde ha honom kvar och började prata om att sälja honom eller kanske slakta men då messade min syster att hennes bonusdotter ville ha tupp, så idag har han packats ned i en låda och åkt bil för första gången i livet. Tre söta hönor väntade honom, nu hoppas jag på all lycka till min kära Pontus och att han ska vara en bra tupp!
Kram Johanna

(null)