Lina & Johanna

Min älskade hund PinPin är en Bichon fris’e
Detta inlägget vill jag hylla min lilla gosiga Bichon fris’e tik med. Moa som jag köpte henne av när hon var 8 veckor gamal vill ha en liten uppdatering om hur hon är, så här kommer ett inlägg om min lilla lurviga älskling.
Allt började med att min första hund Tiffi blev riktigt sjuk och hon fick i lugn och ro somna in här hemma på gården och fick en gravplats strax utanför vårt hus så att hon ändå fick vara en del av oss. Jag sörjde något enormt och grät hela tiden. Bara någon dag efter att hon somnade in kände jag att ett liv utan hund var helt omöjligt för mig, det gjorde för ont. Inga tassar mot parketten, ingen att hälla upp mat till, ingen som troget sov i vår säng, inga promenader med sällskap, ingen viftande svans och blöta pussar när man kom hem. Det blev så tomt och tyst och den tomheten skar i mig. Jag förstad att ingen hund kunde ta min Tiffis plats i hjärtat men någon i lurvig päls kunde ta en hunds plats och allt vad det innebär. Jag tog kontakt med en kvinna i Halmstad som skulle sälja valpar och jag lyckades få dom att förstå hur mycket en valp skulle hela mig igen.
Några veckor senare åker vi till Halmstad, till Moa och alla hundarna och får då ta med oss en helt underbar liten valp. (Bilden ovan är från när jag äntligen köpte min lilla Anastasia som hon hette först, bilden är från att vi precis lämnade hennes mamma och pappa och säljare Moa). PinPin var en tuff liten dam med mycket riv i. Om jag ska vara ärlig så var hon minst sagt galen den lilla valpen, hon tuggade på allt och då särskilt barnens favorit leksaker, hon var som en tiger och anföll oss med sina vassa tänder och skrämde upp vår äldsta dotter något enormt, hon hade helt outtömlig energi som hon jagade oss med. Yngsta dottern som var 3 år var vår alldeles egna tigertämjare här hemma, hon var som född till å uppfostra trotsiga små valpar, det var otroligt att se hur hon lekte med valpen med glädje och lycka och samtidigt satte gränser och korrigerade hunden när den inte lyssnade. Tänk att ett sånt litet barn kan handskas så fint med ett så litet djur. Hon var lugn och snäll men samtidigt visade hon tydligt vem som bestämde och var högst i rang. De knöt ett otroligt band och jag tror att den lilla valpen såg vår yngsta dotter som sitt nya kullsyskon.
Dock kände jag mig mer orolig över hur det skulle gå när vår äldsta dotter fick skrikande i panik springa upp å ställa sig på stolar och andra möbler när det lilla valpmonstret jagade henne i jakt på att bita och busa hårdhänt med henne. Då tänkte jag många gånger "hur ska detta gå, vad har jag gjort" så här fick vi jobba mycket med främst vår äldsta dotter som då var 5 år om hur man skulle hantera en valp och att springa och skrika var det sämsta hon kunde göra. Med tiden lugnade den lilla valpen sig och blev en unghund som då skulle lära sig lite mer om hur man går fint i koppel, lyssnar och lär sig viktiga kommandon som är livsavgörande när man är fri utan koppel. Ifrån att terrorisera oss här hemma så gick hon till en lugn och harmonisk tik med en önskan att få känna sig trygg som lägst rankad i hennes flock. med barn i familjen så har jag alltid vart mycket glad över att PinPin vill vara lägst i rang, det underlättar med en hund som låter barnen bestämma och vara hennes ledsagor i livet. Min förra hund Tiffi försökte ständigt i sitt liv klättra i rang och prova vad hon fick bestämma och inte, då får man ha så mycket mer koll på vad hunden gör kring andra människor. Men PinPin vet sin plats och den platsen är hon så nöjd med.
I sommar blir PinPin fem år och vi har då fått ha lyckan med en så otroligt fin hund i vår familj i snart hela fem år. Hon har verkligen lagat och helat mig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Pinpin är idag en helt fantastisk liten hund med sin blöta nos och stora bruna förstående ögon och ständigt lena och mjuka krulliga päls, hon har en extremt mjuk päls om man gämför med många andra Bichon fris’e jag träffat. När man kommer hem springer hon glatt och lyckligt som om det vore dagens höjdpunkt när någon kommer hem då pussas hon och vill både ge och få kärlek av oss, då är hon så lycklig och liksom säger "du är allt jag har och jag älskar dig över allt annat" och då får man ta sig tid och gosa och klappa för att liksom svara henne tillbaks "jag älskar dig och kommer alltid tillbaks till dig". Tänk vilken lycka att alltid få ett så varmt och glatt välkomnande hem oavsett vad man gjort, varesig man vart och jobbat eller bara slängt soporna. Detta är PinPin i ett nötskal glad och lycklig och full av kärlek i nästan alla situationer.
På kvällen söver hon alltid något av barnen då ligger hon i deras säng och blir hållen om tills de somnar, ibland kommer hon till oss mär barnet somnat eller så sover hon där hela natten. Barnen älskar att ha henne i deras säng de säger själva att de känner sig mycket tryggare då och inte drömmer lika mycket mardrömmar. På natten varierar hon mellan barnens två sängar och vår dubbelsäng, oavsett vilken säng hon sover i så ligger hon ihop kurad till en liten boll tryckt intill den som ligger i sängen, tätt och nära hela natten. Och om husses fötter kommer utanför täcket så ser hon det som sin stora uppgift att omsorgsfullt slicka dom i all evighet. Hon springer inte mellan allas sängar utan ligger i en och samma säng när ljuset är släckt och alla gått och lagt sig. PinPin och jag älskar att ta en tupplur mitt på dagarna, då frågar jag "ska vi gosa?" och då kommer hon springandes och så kryper vi ner i soffan eller sängen å drar en filt över oss och då kramar jag henne som ett gosedjur och så lägger hon sin blöta nos på min arm och så somnar vi gosigt tillsammans.
Hon är en riktig goseplutt och har några stället i huset som hon gosar loss på, särskilt i soffan där hon gärna lägger sig å myser när hon vill komma undan lite, hittar man henne inte så kan man vara säker på att hon ligger och myser i soffan. När hon ska äta så tar hon lite mat ur sin matskål och springer med det till storarummet och lägger det på mattan och äter upp dom i lugn och ro, nästa tugga tar hon i köket där hon sprider ut dom på köksmattan och efter några vändor med maten så ställer hon sig och mumsar i sig det sista ur matskålen. När vi i familjen sitter och äter i köket så sitter jag och min man på kökssoffan och då sitter alltid PinPin mellan oss och tittar på oss alla, luktar lite, gosar lite och har koll på ifall någon tappar något på golvet, vi har det för övrigt soprent under köksbordet, det är hennes städområde.
När hon vill ha mat eller vatten om det tagit slut så ställer hon sig vid matskålen och piper tills någon hör henne. Detta gör hon även när hon vill gå ut då står hon vid ytterdören och piper och då släpper man bara ut henne så gör hon det hon behöver och sen kommer hon in igen. Hon skäller nästan aldrig, men det finns ett tillfäll och det är när någon katt eller någon okänd går utanför huset. Vi som bor på landet upplever inte äns detta varje vecka så det är ovanligt att hon skäller, då säger hon mer "vem är du? Vem är du? Vem är du? Här bor jag!" å då får man säga till henne å sluta och gå från fönstret där hon satt och tittade ut. Då brukar man kunna läsa v hennes svans att hon inte är glad över tillsägelsen, hennes svans säger allt om hur hon mår och känner sig, är den uppe vet man att hon är glad, viftar den så är hon överlycklig och åker den ner från ryggen känner hon sig rädd eller ledsen. Väldigt bra med en så lätt markering på ett djurs välmående, lätt för alla att läsa av och särkilt för barnen och deras vänner. de är som om hon pratade med oss med sin svans. Det finns ett till steg hon visar rädsla och det är när hon är hos veterinären då tragglar hon så det rinner och droppar från munn och nos, stackars hund.
När jag ändå skriver sånt hon inte gillar så kan jag ju säga att hon hatar att åka bil, hon blir åksjuk och åker vi lite längre än 30 min så spyr hon i bilen, först brakar hon och sen spyr hon. Så när vi åker lite längre har hon en spyhandduk under sig så vi snabbt kan få undan spyt och så det inte hamnar i bilen. 
Det var vad hon inte gillar och här kommer två saker jag inte gillar som denna lilla dam älskar att göra 1.) äta skit, hon glufsar i sig skit så som jag glufsar godis på lördagar. Hästskit, koskit, fårskit och det hon gillar allra bäst är stinkande kattskit från grannarnas katter. Sen när hon glufsat det så börjar hon må dåligt och börjar skaka och i värsta fall så spyr hon upp bajset i vår säng. Ibland måste hon ha munnkorg på sig för att inte hon ska kunna äta kopiösa mängder skit. Det andra jag inte gillar alls är 2.) att hon älskar att rulla sig i skit. När hon går fritt här hemma på gården så hittar hon nån stor härlig hög och rullar flera varv och gnider sig full av bajs, vissa promenader kan hon rätt som det är kasta sig ner och gnida sig i nåt äckligt på vägen så som en död groda eller någon fågelskit.
Men när hon inte äter eller rullar sig i avföring så är hon världens goaste lurvigaste lilla tjej. Kärt barn har många namn som man brukar säga, det stämmer även på PinPin, Pini, PoPo, PiniPo och oftast Beeeebis. Hon är min lilla Beeeebis, min lilla ögonsten och trogna följeslagare. För oss alla i familjen så är hon så viktig i vår familj, hon är en familjemedlem som får alla att känna sig älskade och efterlängtade. Hon är underbar på att trösta oss när någon är ledsen vill hon hoppa upp till oss, slicka, pussa, gosa och torka bort våra tårar. Hon vill göra oss glada igen och ser detta som sin uppgift. Även när någon är sjuk så ligger hon troget i sängen och vakar över den sjuke, hon kliver knappt upp och äter och dricker utan ligger där vid fotändan tills man frisknat till. Det känns verkligen som hon vill ge styrka och inte vågar avvika från den sjuke utan vill övervaka situationen. Hon älskar att gosa, mysa, vila och bara ta det lugnt tillsammans, det bästa är när alla är samlade och hon vet att alla har det bra och är på samma plats. På kvällen vill hon mysa i soffan eller i sängen med oss, även på morgonen vill hon ligga länge i sängen, långt efter 9 kliver hon upp på helgen, hon ligger då kvar i sängen när vi andra går upp för att äta frukost och påbörja dagen.
Jag känner sån enorm kärlek och ansvar för denna lilla varelse som jag älskar så otroligt mycket och inte vem som hällst får ta hand om min ögonsten därför har jag bara några få hundvakter, en av dom är vår underbara granne Johanna med familj (Johanna som jag bloggar tillsammans med här), jag litar på henne till 100 att hon ser till att Pini får en fantastisk dag tillsammans med dom. Förresten vet jag att både Johanna och PinPin tycker otroligt mycket om att vara tillsammans och båda både ger och får kärlek till varandra. Johanna är onsdagsmatte till Pini då hon är ledig ochhar möjlighet att rå om Pini lite extra. Tack Johanna för att du är så fin med min Beeeebis och att du ställer upp och är hundvakt i tid och otid! Pini älskar även min mamma, pappa och syster otroligt mycket och känner sig både trygg och lugn med dom.
Min syster har en Bichon fris’e tik på 9 år som heter Ammi Men kallas för Bammi eller BamBam av oss, Pini är otroligt kär i Bammi och ser henne som sin flickvän och uppvaktar henne så mycket hon bara kan när de träffas. BammBam besvarar kärleken otroligt sällan oftast tycker hon bara att PinPin är otroligt jobbig och tjatig medan Pini gör sitt bästa för att vinna sin flickväns kärlek och respekt men nästan helt utan resultat. Pini tycker inte om hanhundar men faller pladask för tikar. Min förra hund Tiffi var likadan.
För mig är PinPin en så viktig faktor för min psykiska hälsa, hon finns alltid här för mig, hon tycker alltid som jag, hon vill mitt bästa och håller alltid med mig, hon dömmer mig aldrig och hon förlåter mig för allt. Hon är inte långsint och hon slösar all sin kärlek och energi på att göra mig glad och lycklig och det gör hon verkligen. Hon gör alla rätt för att få mig att må bra. Än idag tackar jag min man för att jag får ha hund i mitt liv (han vill egentligen inte ha någon hund) för jag känner att om mitt hjärta skakännas helt så behöver jag ha en liten hund som älskar mig över allt annat, otroligt egoistiskt jag vet men jag behöver henne ända in i benmärgen, hela min kropp skriker att livet med hund är ett måste för mitt psyke och välmående. Alla som någon gång haft ett  litet djur som förgyllt hela livet med sin närvaro förstår precis vad jag menar, den sista pusselbiten, guldkanten i vardagen, pricken över i. Hon är en glädjespridare som inte bara förgyller mitt liv utan även de flesta som hon träffar. Hon älskar de flesta hon träffar och tror att alla vill henne väl.
Är du nyfiken på att titta in på PinPins instagramkonto så kan du göra det här! Hon lägger inte ut så många inlägg men nån gång då och då! Välkommen in!
Vill du läsa mer om hundrasen Bichon fris’e som många pälsdjursallergiker tål så kan du läsa om det här!
 
Hundrasen för allergiker Bichon Frise
 Jag har vart allergisk mot pälsdjur så länge jag vet, redan när jag var några månader gammal så märkte min mamma och pappa att jag var pälsdjursallergiker. En riktig nitlott när man älskar djur så mycket som jag gör. Hela min barndom sörjde jag min allergi något enormt för redan då viste jag att var det något som förgyllde mitt liv så var det just djur av alla dess sorter, ju mer päls ju bättre var dom!

När jag var hemma hos någon som hade lyckan att leva med ett djur så knaprade jag allergimedicin och både ögon och näsa rann som en öppen krön på mig. Ibland så kunde jag bara inte hålla mig utan klappade det lilla djuret och hjärtat fylldes av en känsla som kan beskrivas som flygande fjärilar, lycka! Att känna den lena pälsen mellan fingrarna samtidigt som små djurögon tittade djupt in i mina ögon, jag bara visste att jag måste ha just det! Jag och min syster försökte verkligen övertala våra föräldrar men det vi fick var djur utan päls, såklart. Det närmsta vi kom var en grön leguan som bodde i min garderob i mitt rum och som jag till och med lyckades komma med i en tidningsartikel med foto på mig och ödlan. 

En dag berättade en klasskompis till mig att de trotts hennes pälsdjursallergi köpt en liten hund, en Bichon fris’e hane. Jag kommer ihåg hennes lycka över den lilla valpen och jag kommer så väl ihåg första gången jag fick träffa deras lilla vita luddiga hund. Jag satt i deras kökssoffa och kände mitt livs första riktiga avund, jag var så otroligt avundsjuk över att hon trotts sin allergi fick en liten luddig hundvalp som var så glad och kärvänlig. Jag kommer ihåg att hundens päls kändes som att klappa ett får, lena, mjuka och nytvättade lockar. Hon hade allt jag just då önskade i mitt liv. Jag fick ta kontakt med henne när jag skrev detta för att påminnas om vad han hette och Ville var det ju! Det var även samma dag som jag bestämde mig för att jag skulle ha en  Bichon fris’e hund  det fick ta den tid det tog men hund skulle jag ha. Jag försökte verkligen övertyga min mamma och pappa men utan framgång.

Ett år innan jag tog studenten så slog jag i storväxeln och tog kontakt med en familj som hade en liten Herta som jag gick på promenader med och luktade allt jag kunde på för å se om jag var allergisk eller inte. Allt gick bra!

 Sen tog jag reda på all fakta som biblioteket hade att erbjuda om hundar, hundlydnad, träning, aktiviteter, hundraser och allt annat man behöver veta! Efter det tog jag kontakt med en Bichon fris’e uppfödare i Lidköping som jag kom och tittade på hennes hundar och de var fantastiska men jag fick reda på att hon inte ville sälja till mig för hon tyckte jag var för ung. Sen åkte jag till en uppfödare utanför Falköping och blev totalt förälskade i dom små pigga och glada hundarna. Å jag ställde mig i kö till en liten valp spelade ingen roll vilket kön. I oktober 2003 ringde det hem till oss och jag fick reda på att jag nu skulle få en liten tik om 8 veckor. Strax innan jul hämtade jag hem en liten vit guldklimp som jag höll som om hon vore av glas. Jag veg hela mitt liv åt det lilla livet och jag kände för första gången i mitt liv att ett tomrum i mitt hjärta lixom fylldes av värme och kärlek. Och jag vet at efter den dagen kommer jag inte kunna leva utan hund i igen, mitt vi utan hund är både torftigt och tomt. Jag behöver en liten bästa vän som älskar mig exakt för den jag är och som säger "jag älskar dig, matte" så fort våra blickar möts. Varje natt behöver jag något luddigt som lägger sig tillrätta vid mina ben, varje gång jag kommer hem möts jag av viftande svans och glada skutt och varje dag fyller hon upp hela vårt hem med kärlek till oss alla i familjen och skulle någon fälla en tår så vill hon vara där och trösta. Ja ett liv utan hund är nu för mig helt omöjligt!Min första lilla hund Tiffi är nu en liten änglahund som jag idag inte längre sörjer utan är så tacksam över att jag fick uppleva så otroligt mycket fint med. Hon var en mycket egen liten dam som jag ägnade mycket tid på brukshundsklubb med. Vi gick allt möjligt så som valpkurs, allmänlynad 1 och 2, tävlingslynad, spår, agility och vi var till och med på utställningar. Hon fick mycket beröm och ledarna var så imponerad över att hon var så lydig och duktig i kurserna "trotts att hon var en Bichon fris’e". Oj va hon kunde trix och kommandon. Var jag någon stans så var hon oxå med fest, bröllop eller dop, det var sällan jag var utan Tiffi.

För några år sedan fick hon lugnt och stilla somna in hör på gården och vi begravde henne i stor sorg och krossade hjärtan. Det gjorde så ont att hon blivit sjuk och att jag var tvungen att ta beslutet att låta henne få ett gott och fint slut. Jag var så hjärtekrossad och låg bara och grät efter min lilla bästa vän och skugga i livet, aldrig skulle något göra mig hel igen efter min älskade Tiffi! Jag klarade inte mer än en och en halv månad och sen kom en liten Bichon fris’e valp hem till oss, PinPin. Hon kom in  som en liten raket och vände upp och ner på hela vårt hem och våra liv. Då började kärleken i mitt hjärta till ett djur återigen fylla på. Och va hon sprudlade och överöste oss med glädje och kärlek. Det var en helt annan liten individ som fick en annan plats i mitt hjärta men samtidigt fyllde allt jag saknade av att ha hund så som tassar på parkett, promenader, nån liten luddig som sover i sängen eller en tröstande nos när jag är ledsen. Jag var hel igen. Saknaden efter Tiffi höll i sig länge men idag är jag bara så tacksam över att jag återigen lever mitt liv med hund, en helt fantastisk liten Bichon fris’e tik på 4,5år och antagligen kommer jag alltid att tänka "jag kommer aldrig få en SÅHÄR bra hund igen".

Mina råd till dig om du är allergisk men vill ha en hund:
  • Läs på om hundraser som vissa allergiker tål.
  • Strunta i utseendet! Så ytlig får man inte vara om man är allergiker.
  • Se till att lära känna någon med en Bichon Fris’e hund eller annan "allergivänliga raser" som du verkligen kan lukta loss på för å se om du är allergisk eller ej mot rasen.
  • Träffa hundar från den eventuella kennel som du vill köpa hunden ifrån, träffa föräldrarna innan det finns valpar så du verkligen inte köper nån för att de är söta!
  • Ha ingen allergimedicin i dig när du träffar hundarna.
  • Ta med lite päls hem som du kan lukta på hemma. Kan du låna hem en hund så låt den vara i din säng och i ditt hem och strö sin lukt.
  • Gör inget förhastat! Skynda långsamt och gör momenten fler gånger för å se hur du reagerar med just din allergi! Lycka till!
Vill du läsa mer om min lilla PinPin och hur hon är och vad hon gillar, gör det här!



Februari Månadens utfrågning till Lina och Johanna. OM TRÄDGÅRDEN
 Hur skulle du beskriva din trädgård?
Lina svarar:
Under uppbyggnad! (Som du ser på bilden så har vi en stor lummig syrenhäcken som möter den nyplanterade lite mindre som kämpar för sin överlevnad) Så skulle jag välja att beskriva den. Jag har så många idéer och mycket av det har jag redan satt igång med så nu ska det bara växa sig allt större varje år. Vi har just nu en rättså öppen trädgård som jag vill ha riktigt lummig med mycket gröna blad och jag vill även få lite mer höjd. Dock är marken tråkigt stenig så alla växter kämpar verkligen för sina liv.
 
Johanna svarar:
 Full av potential! Jag drömmer om en riktigt mysig gammaldags mormorsträdgård.  En trädgård som är både vild och välplanerad på samma gång och som ger en känsla av att alltid stå i blom med perenna blommor, blomsterlökar och självsådda överraskningar som avlöser varandra.
Men just nu är tyvärr evig gräsmata nästintill det enda man ser. Vi har några äppel-, körsbärs-, och plommonträd som är uppvuxna och en berså av hassel men annars känns det mest som en öppen tråkig gräsyta.
 
Vad gillar du bäst med din trädgård?
Lina svarar:
Tanken på att jag ska ha den hela mitt liv och att jag inte har bråttom med den, utan jag kan ta den tid jag behöver till allt. Det får ta flera år för växter at växa upp för jag har inte bråttom. Och att trädgården ligger ute på landet och därför passar att ha lite mer vildvuxen och allt annat än perfekt. Jag gillar även att vi har en stenmur mellan trädgården och grusvägen.
På sommaren kan man njuta av höns som går löst i trädgården och hästar som betar i hagen någon meter ifrån trädgården, då njuter jag extra mycket.
 
Johanna svarar:
 Jag får nog svara samma som på förra frågan: Full av potential! Jag har oändligt med idéer och planer och det ska bli oerhört spännande att se vad som kommer fungera och vad man kommer hemsläpandes med från en höstrea eller vad för nya idéer som poppar upp under projektens gång. 
Annars så gillar jag att vi har skog bakom tomten vilket ramar in gården och ger en sommarstugekänsla.
 
 
Vilken växt gillar du bäst I din trädgård?
Lina svarar:
Oj va svårt! Jag kan inte välja bara en! Fläder för att den ena har växt sig flera meter hög på bara några år och för att den doftar fanttastiskt Och man kan göra saft på den.
Syrén för att den känns lantlig och jag älskar att klippa den på våren och för att den är helt gratis för mig, såfort jag behöver en syrenbuske så går jag bara ner till en riktigt stor syrenbuske och gräver upp det jag behöver. När den blommar är det fantastsiskt vackert över hela gården eftersom jag har buskar både här och där i olika nyanser.  På bilden ovanför vilar hönsen under en av mina lite mindre och glesare buskar. Vinbärsbuskarna som barnen kan gå och plocka bär från när de vill, även hönsen äter av bären och med tanke på hur lite tid jag lägger på dom så är det fantastiskt hur de klarar sig fint på egen hand. Alla körsbärsträden som blommor samtidigt, när man står i vår trädgård och ser sig ett varv runt så kan man säkert se 15 olika körsbärsträd runt oss I många olika sorter.
 
Johanna svarar:
 Just nu är en gigantisk gran min favorit, den ger skydd för mina höns och ger även möjlighet för dem att bala ned sig i jorden där under som inte tycks frysa i vinterkylan. Dessvärre är gubben på jakt med yxan efter ved men jag ska allt försöka peka honom i rikting mot vår ena hage som är fullproppad av björkar jag vill få bort!
I somras sattes en rosa ros, en blodfläder och en vit pion som jag är väldigt spänd över att få se hur de utvecklas och kommer tillföra lite mer färg och liv till trädgården. 
 
 
Vad har du gjort i din trädgård sen du flyttade in?
Lina svarar:
Det första jag gjorde var att såga ner ca 20 buskar, träd och tujor i trädgården. Jag rensade även i häcken för att inte ha flera olika sorter och sparade bara syrenen och satte ca 20 meter mer syrenhäck I vitt och lila.
Vi har installerat en robottgräsklippare i trädgården vilket känns otroligt lyxigt att lägga så många timmar på att bara klippa gräs under sommarhalvåret. Vi halverade trädgårdslandet, byggde sandlåda och lekstuga och en terass och lusthus. Tog bort en berså, planterat rosor och hortensia. Tog bort rabatter som krävde tid för att hållas fina. Satte en paradisbuske, flera fläder, fjärillsbuske, syrénbuskar, blodfläder (som jag fått av Johanna).
 
Johanna svarar:
 Vårt största projekt utomhus har varit att piffa upp ett uthus med nytt plåttak samt att vi bytte ut dåliga bräder och fräschade upp färgen. Vi har även grävt ett stort grönsaksland och hägnat in och renoverat det gamla hönshuset samt byggt en hönsgård.
 
 
Vad har du för planer under 2018 i din trädgård?
Lina svarar:
Vi har ju planerat att bygga ut vårt hus i sommar så då ska jag försöka att inte sätta igång med något nytt i trädgården utan istället försöka hitta tid att ta hand om det som vi redan har.
 
Johanna svarar:
 Det ska odlas för fulla muggar i grönsakslandet är tanken och kanske rensa i den lilla skog vi har från sådant som är dött eller växer knasigt och även försöka att rensa borta allt glas som ligger där efter tidigare ägare. Finns det tid och pengar skulle vilja göra i ordning en grusgång från vägen upp till entrén, kantad av rabatter.
 
 
Vilken är din favorit blomma i trädgården?
Lina svarar:
Mina absoluta favoriter är Pionen, en gamal sort som min mormor och morfar har satt.
De röda rosorna (på denna bilden) som jag hoppas ska växa sig höga vid terassen. sorten heter Sympathie.
Fläderblomman för att den doftar som en hel sommardag i solsken.
Hortensian som står på trappan i kruka.
 
Johanna svarar:
  Vi har inte speciellt mycket blommor ännu men när man bor såhär kan man inte annat än att fullkomligt älska och uppskatta allt som bara kommer upp ändå, vitsipporna, scillan, snödroppar, krokus, påskliljor, gullvivor och självklart alla söta små tusenskönor.
 
 
Vart i din trädgård går du gärna och slappnar av på sommaren?
Lina svarar:
Om det är en riktigt fin sommardag så skulle jag välja att gå å lägga mig i hängmattan i hästhagen, där kan jag se ut över djuren, barnen som leker och huset och på så sätt riktigt njuta. Även hammocken är en favoritplats att slappna av i. Eller varför inte ta med en stol och sätta sig bland hönsen?
 
Johanna svarar:
 Jag har många ställen! Jag går ofta ut och sätter mig med en kopp kaffe och tittar och funderar på något i trädgården. I somras satt jag mycket och tittade på hönsen när de kluckande gick runt och utforskade. Jag har flera stolar och bord så det är bara att slå sig ned där det passar för stunden. I höstas fick vi en hammock av mannens föräldrar, vi satte aldrig upp den men kommer göra det detta år och då kommer det säkerligen vara en bra plats för avkoppling.
 
 
 
Vad tycker du är det sämsta med din trädgård?
Lina svarar:
All sten vi har i marken som gör det otroligt svårt för växter att må bra. den dåliga jorden är oxå ett stort problem. Och att det är sån insyn till vår trädgård från vägen, men det försöker jag bli av med genom att plantera buskar som med tiden växer sig stora hoppas jag. Och har man riktigt otur så är det ett år då sorkarna tar över hela trädgården med stora jordhögar överallt.
 
Johanna svarar:
 Jag älskar att vara ute i trädgården men bland det värsta jag vet är att känna mig uttittad. Jag vill kunna gå omkring i myspys med håret på ända utan att behöva vinka till turister som kör förbi på grusvägen och stirrar nyfiket in över tomten.
Vår tomt är som en stor rektangel med den ena långsidan mot skog men den andra ligger utmed en grusväg. Här vill jag få upp en stor fyllig häck som kan fungera lite som insynsskydd och samtidigt ge lite mer grönska och lummighet till trädgården.