Lina & Johanna

Lina visar sina änglahöns, de som inte finns med oss längre
När man skaffar djur så vet man att de en dag kommer dö. När man beslutar att ha sina höns ute i det fria så mycket som det går då fattar man ett beslut där hönsen kan leva fritt och lyckligt men deras död kommer antagligen mycket tidigare än om de är instänga från alla faror i en hönsgård året om.
För mig är valet lätt, lyckliga frigående höns med ett kortare liv men de är otroligt fridfulla och kan utöva alla sina hönsbehov när de själva vill. I frihet går de vart de vill, äter det de kan leta upp, umgås med vem de vill och kan hålla avstånd som gör att de inte hackar på varandra. Otroligt harmoniska och lyckliga men de har ett hårt pris när rovdjuren är där.
Abolfaser 
2015-2017
En fantastisk tupp som jag med stor sorg i hjärtat begravt utanför hönsgården så att han ändå fortfarande vakar över sin flock.
Abolfaser var en genbanksansluten Hedemoratupp som jag köpte som ungtupp. Han var en lugn herre som tog hand om sina hönor och kycklingar exemplariskt in till sista stund. Han visade stor respekt för människor och andra djur och har aldrig gjort något utfall mot någon människa, jag litade helt på honom.
Kycklingarna som kom efter honom var lika trevliga som han, lugna och harmoniska och mycket vackra. Han har flera barn och barnbarn som idag lever vidare både hos oss och hos andra familjer.
Han flyttade in hos mig tillsammans med Agda och Lakrits och tillsammans har de nu skapat en härlig och lycklig hönsflock som jag har äran att ha hemma hos mig på landet.
Tack underbara Abolfaser för att du visade mig hur en riktig tupp ska uppföra sig, som en gentleman.
Lakrits
2015-2018
Min älskade lilla Lakrits, min ruvhöna och hönsmamma som tog så bra hand om sina små. Hon hade två fyra månaders kycklingar som hon pysslade om när hon blev tagen av duvhöken för två veckor sedan.
Så otroligt tråkigt att bli av med en så betydelsefull höna som har en så viktig roll som att ruva fram snälla och trygga kycklingar. Lakrits betyde även lite extra just för att hon tillsammans med Abolfaser och Agda var mina första höns och att det är dom tre som tillsammans ruvade och tog hand om flera kycklingar så att vi tillslut nu har alla våra super härliga höns på gården.
Lakrits var en försiktig och snäll dam som aldrig ställde till med något utan var sams med alla, förutom när hon skyddade sina nykläckta små kycklingar, då var hon ett litet monster som gjorde allt för dom små.
Lakrits var så fin i fjädrarna hon var kolsvart med skimmer av lila och grönt och runt ansiktet hade hon guld. Lakrits hade otroligt snälla ögon och såg så vacker och fin ut.
Dock var hon bara adoptivmamma till ungtuppar, hon fick aldrig några döttrar att pyssla om.
Mini
2017-2017
Hen blev 2 veckor.
Detta är Mini som ruvades fram av Agda i Juni 2017, hens kullsyskon är Pelle, Socker, Farin och Sötnos. 
Agda kände redan från början att Mini var svagare än de andra syskonen. Helt ortroligt att sitta och se hur hon gav Mini extra allt, matade hen extra, såg till att hen drack extra noga, saktade in farten så att Mini kunde hänga med. Framförallt stannade Agda med sina kycklingar inne i hönshuset ovanligt många dagar innan hon tog ut dom för att hon kände att det var för tufft där ute. Det var så jag upptäckte att nåt var fel med någon av kycklingarna när de inte gick ut trotts det fina vädret. Inne i hönshuset värmde hon mäst den lilla kycklingen, det stack nästan hela tiden ner två små ben under Agdas fjädriga och fluffiga kropp.
Vad jag grät när det visade sig att den lilla söta dunbollen var för svag för att kunna bli stor, det var så hjärtskärande att någon så liten och söt skulle dö. När den hade dött såg vi inga yttre fel på den. En liten begravningsceremoni fick den lille.
 
Vill du titta mer på dessa tre änglahöns så finns dom på instagram
där kan ni se foton och filmer från när de levde.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress