
Jag hade sparat en ungtupp från i somras ifall något hände med högstetuppen Chuck så skulle jag ha en back up som kunde axla stortupps rollen och även tillsammans med Chuck vara delaktig med att skydda och ha uppsyn över hönorna.
Men detta ville Chuck då rakt inte veta av! Han tänkte då inte dela sina damer med någon och kom ungtuppen ens i närheten så åkte han på däng så fjädrarna for. Flera gånger möttes jag av blod på väggar, tak och automater och ungtuppen blödde från kammen så det droppade.
När Chuck slitit av fjädrarna på ynglingens bakhuvud och pickat så det blödde fick jag nog och han fick inte längre vistas med övriga flocken. På natten fick han sova i kycklingburen och dagarna spenderade han ensam ute i trädgården.
Han blev snart ganska tam och kom springandes i full karriär mot oss när vi kom hem efter jobbet. Vi förstod att vi inte kunde ha honom kvar och började prata om att sälja honom eller kanske slakta men då messade min syster att hennes bonusdotter ville ha tupp, så idag har han packats ned i en låda och åkt bil för första gången i livet. Tre söta hönor väntade honom, nu hoppas jag på all lycka till min kära Pontus och att han ska vara en bra tupp!
Kram Johanna

Corle
Åh, vad bra! Ja det gör ont i hjärtat på en när det blir så där mellan tupparna, även om det är naturens lag. Det blir säkert jättebra med nya damer till honom. :)
Svar:
Lina och Johanna
1