Lina och Johanna

Hundrasen för allergiker Bichon Frise
 Jag har vart allergisk mot pälsdjur så länge jag vet, redan när jag var några månader gammal så märkte min mamma och pappa att jag var pälsdjursallergiker. En riktig nitlott när man älskar djur så mycket som jag gör. Hela min barndom sörjde jag min allergi något enormt för redan då viste jag att var det något som förgyllde mitt liv så var det just djur av alla dess sorter, ju mer päls ju bättre var dom!

När jag var hemma hos någon som hade lyckan att leva med ett djur så knaprade jag allergimedicin och både ögon och näsa rann som en öppen krön på mig. Ibland så kunde jag bara inte hålla mig utan klappade det lilla djuret och hjärtat fylldes av en känsla som kan beskrivas som flygande fjärilar, lycka! Att känna den lena pälsen mellan fingrarna samtidigt som små djurögon tittade djupt in i mina ögon, jag bara visste att jag måste ha just det! Jag och min syster försökte verkligen övertala våra föräldrar men det vi fick var djur utan päls, såklart. Det närmsta vi kom var en grön leguan som bodde i min garderob i mitt rum och som jag till och med lyckades komma med i en tidningsartikel med foto på mig och ödlan. 

En dag berättade en klasskompis till mig att de trotts hennes pälsdjursallergi köpt en liten hund, en Bichon fris’e hane. Jag kommer ihåg hennes lycka över den lilla valpen och jag kommer så väl ihåg första gången jag fick träffa deras lilla vita luddiga hund. Jag satt i deras kökssoffa och kände mitt livs första riktiga avund, jag var så otroligt avundsjuk över att hon trotts sin allergi fick en liten luddig hundvalp som var så glad och kärvänlig. Jag kommer ihåg att hundens päls kändes som att klappa ett får, lena, mjuka och nytvättade lockar. Hon hade allt jag just då önskade i mitt liv. Jag fick ta kontakt med henne när jag skrev detta för att påminnas om vad han hette och Ville var det ju! Det var även samma dag som jag bestämde mig för att jag skulle ha en  Bichon fris’e hund  det fick ta den tid det tog men hund skulle jag ha. Jag försökte verkligen övertyga min mamma och pappa men utan framgång.

Ett år innan jag tog studenten så slog jag i storväxeln och tog kontakt med en familj som hade en liten Herta som jag gick på promenader med och luktade allt jag kunde på för å se om jag var allergisk eller inte. Allt gick bra!

 Sen tog jag reda på all fakta som biblioteket hade att erbjuda om hundar, hundlydnad, träning, aktiviteter, hundraser och allt annat man behöver veta! Efter det tog jag kontakt med en Bichon fris’e uppfödare i Lidköping som jag kom och tittade på hennes hundar och de var fantastiska men jag fick reda på att hon inte ville sälja till mig för hon tyckte jag var för ung. Sen åkte jag till en uppfödare utanför Falköping och blev totalt förälskade i dom små pigga och glada hundarna. Å jag ställde mig i kö till en liten valp spelade ingen roll vilket kön. I oktober 2003 ringde det hem till oss och jag fick reda på att jag nu skulle få en liten tik om 8 veckor. Strax innan jul hämtade jag hem en liten vit guldklimp som jag höll som om hon vore av glas. Jag veg hela mitt liv åt det lilla livet och jag kände för första gången i mitt liv att ett tomrum i mitt hjärta lixom fylldes av värme och kärlek. Och jag vet at efter den dagen kommer jag inte kunna leva utan hund i igen, mitt vi utan hund är både torftigt och tomt. Jag behöver en liten bästa vän som älskar mig exakt för den jag är och som säger "jag älskar dig, matte" så fort våra blickar möts. Varje natt behöver jag något luddigt som lägger sig tillrätta vid mina ben, varje gång jag kommer hem möts jag av viftande svans och glada skutt och varje dag fyller hon upp hela vårt hem med kärlek till oss alla i familjen och skulle någon fälla en tår så vill hon vara där och trösta. Ja ett liv utan hund är nu för mig helt omöjligt!Min första lilla hund Tiffi är nu en liten änglahund som jag idag inte längre sörjer utan är så tacksam över att jag fick uppleva så otroligt mycket fint med. Hon var en mycket egen liten dam som jag ägnade mycket tid på brukshundsklubb med. Vi gick allt möjligt så som valpkurs, allmänlynad 1 och 2, tävlingslynad, spår, agility och vi var till och med på utställningar. Hon fick mycket beröm och ledarna var så imponerad över att hon var så lydig och duktig i kurserna "trotts att hon var en Bichon fris’e". Oj va hon kunde trix och kommandon. Var jag någon stans så var hon oxå med fest, bröllop eller dop, det var sällan jag var utan Tiffi.

För några år sedan fick hon lugnt och stilla somna in hör på gården och vi begravde henne i stor sorg och krossade hjärtan. Det gjorde så ont att hon blivit sjuk och att jag var tvungen att ta beslutet att låta henne få ett gott och fint slut. Jag var så hjärtekrossad och låg bara och grät efter min lilla bästa vän och skugga i livet, aldrig skulle något göra mig hel igen efter min älskade Tiffi! Jag klarade inte mer än en och en halv månad och sen kom en liten Bichon fris’e valp hem till oss, PinPin. Hon kom in  som en liten raket och vände upp och ner på hela vårt hem och våra liv. Då började kärleken i mitt hjärta till ett djur återigen fylla på. Och va hon sprudlade och överöste oss med glädje och kärlek. Det var en helt annan liten individ som fick en annan plats i mitt hjärta men samtidigt fyllde allt jag saknade av att ha hund så som tassar på parkett, promenader, nån liten luddig som sover i sängen eller en tröstande nos när jag är ledsen. Jag var hel igen. Saknaden efter Tiffi höll i sig länge men idag är jag bara så tacksam över att jag återigen lever mitt liv med hund, en helt fantastisk liten Bichon fris’e tik på 4,5år och antagligen kommer jag alltid att tänka "jag kommer aldrig få en SÅHÄR bra hund igen".

Mina råd till dig om du är allergisk men vill ha en hund:
  • Läs på om hundraser som vissa allergiker tål.
  • Strunta i utseendet! Så ytlig får man inte vara om man är allergiker.
  • Se till att lära känna någon med en Bichon Fris’e hund eller annan "allergivänliga raser" som du verkligen kan lukta loss på för å se om du är allergisk eller ej mot rasen.
  • Träffa hundar från den eventuella kennel som du vill köpa hunden ifrån, träffa föräldrarna innan det finns valpar så du verkligen inte köper nån för att de är söta!
  • Ha ingen allergimedicin i dig när du träffar hundarna.
  • Ta med lite päls hem som du kan lukta på hemma. Kan du låna hem en hund så låt den vara i din säng och i ditt hem och strö sin lukt.
  • Gör inget förhastat! Skynda långsamt och gör momenten fler gånger för å se hur du reagerar med just din allergi! Lycka till!


Linas vecka i Norge Ljördalen Fulufjellet på Sportlovet
Hej på er alla!
Nu ha vi vart i Norge... igen! Vi har åkt till ett litet ställe som heter Ljördal i Norge sedan 1992, det blir några år nu. Stället ligger mellan Stöten och  Trysil och är ett mycket lugnt ställe som passar mig perfekt, med andra ord så finns det inte så mycket folk där.

Det började med att min mamma såg en annons om Ljördalen och Fulufjället  Så vi åkte dit och hyrde en stuga. Där åkte vi längdskidor och lärde oss att åka slalom. Vi alla fyra blev så fast vid stället och vinterupplevelsen att vi åkte dit år efter år. Vi åkte dit med familjevänner, med kompisar, bästisar och pojkvänner. Vi fick även kompisar vid slalombacken som vi år efter år träffade och åkte slalom med. I sjuan gick jag över till att lära mig åka snowboard och trilskades med brädan och genom den fick jag nya vänner på bräda att åka med.

Några av de roligaste minnena jag har från Norge under min barndom är ändå när vi är där med några av familjens närmsta vänner, vi bodde i en stuga tillsammans, åkte slalom, busade i liften, drack koncentrerad saft, lyssnade på "barna hedenhös" som godnattsaga, skrattade tills astmaanfallet var ett faktum och åt kvällsmat vid långbord tillsammans. Många av mina bästa familjeminnen från min barndom är just från när vi är i Norge och vi leker i snön eller myser framför en brasa dagarna i ända.

2002 följde min man med min familj för första gången och då var vi ett gymnasiekärlekspar som försökte ta bra snowboarbilder med kamera med vanlig filmrulle i, vi framkallade många foton där någon av oss redan åkt ur bild eller där vi redan landat efter något hopp.

Nu i år åkte vi som alltid till Norge med min syster, mamma, pappa, min man, våra två barn och två bichon fris’e och bodde i en stuga tillsammans. Våran vecka gick till sånt där som jag bara älskar att göra. Vi har framför allt åkt slalom och gjort små återhämtnings pauser i värmestugan med en varm kopp choklad och macka och sedan fortsatt att åka upp i liften och ner i sick sack mönster tillsammans tjoandes. Många avstickare i lössnö mellan granar och tallar och härliga gupp och svängar som man osäkert klarar sig genom utan att hamna i den dränkande pudersnön. En av dagarna samlades vi i backen på en härlig grillplats och grillade korv och åt av den med korvbröd och ketchup och njöt av solen som sken på oss. När vi ätit upp så bara vi spände på oss skidorna igen och åkte vidare.
Det vi har gjort näst mäst är att mysa i stugan tillsammans, vi har suttit och tittat in i en förtrollande brasa med härligt sprakande ljud och oemotståndlig värme som tinar upp förfrysta fötter och tår. Spelkort av olika dess former spelas varma på kvällen.

Vi alla samlas varje kväll för att titta på foton och filmer från dagens backåkning för att riktigt fånga dagen och dess upplevelser återigen. Det äts kvällsmat tillsammans med "mors flatbröd" och vi konsumerar enorma mängder med frukt under en veckas tid. Man får passa sig för allt det söta som bjuds i stugan efter en heldags motion i form av skidor. Det bjuds på hemmagjorda semlor, allladinask, smoothie, torkad frukt, skorpor och småkakor från prassliga förpackningar samtidigt som det löses korsord och spelas spel. På kvällen läser jag ur Astrid Lindgrens " nya hyss med Emil i Lönneberga" för barnen där de ligger i sina knarriga våningssängar trötta efter dagens snöäventyr.

När vi inte åker slalom eller myser tillsammans i timmerstuga så kläms det in lite längdskidåkning i nypistade spår. I år är barnen som små proffs på längdskidor och stakar sig fram på den gnistrande snön utan problem. Med ett leende på läpparna kan dom lätt ta sig fram på ett 4 km längdspår. Det är helt fantastiskt med stora barn, man behöver inte längre göra allt åt dom utan de ser till att klara utmaningar på egen hand (om inte deras pappa redan hunnit lösa det åt dom utan att de äns hunnit be om hjälp). Själv vill jag gärna att längdskidspåret går nerför så mycket som möjligt, jag vill kunna kura ihop mig till en liten boll och sätta stavarna på sidorna och åka med ilfart nerför så jag slipper staka mig fram på platten eller i värsta fall behöva staka mig uppför en backe. Längdskidor är härligt på så sätt att om man tar sig tiden och ser sig omkring så är det ju en härlig naturupplevelse och i Norge är det ju otroligt vackert med snötäckta träd, gnistrande snö, nyspårade skidspår och orörd natur med höga snövallar. Hundarna kan även vara med under vissa turer. Min syster stoppar ner sin hund i en ryggsäck när hennes hund blir allt för kall om tassarna, där sitter hon i ryggsäcken en stund för att värma och vilar upp sig.

Tänk att jag för många år sedan när jag var i mina egna barns ålder åkte skidor på samma ställe, precis som dom så var det här som jag lärde mig att åka slalom och längdskidor. Det var här jag skapade fina barndomsminnen tillsammans med min familj och nu är det även mina barn som gör det på samma sätt som jag gjorde. Fina traditioner går i arv, sånt jag uppskattat i från min uppväxt vill jag ju att mina egna barn får chansen att få uppleva och att det nu blir en del av deras minne från deras barndom. Aldrig hade väll min mamma och pappa 1992 änns i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att 25-30 år senare skulle de fortfarande åka till samma ställe men nu tillsammans med sina vuxna döttrar, svärson, barnbarn och hundar?

Jag minns än idag hur jag kämpade i barnliften, hur jag ramlade och hur jag gång på gång reste mig upp igen för att ta nya tag till å lära mig åka slalom, hur min mamma och pappa försökte lära mig så gott dom kunde. För några år sedan så var det jag och min man som var mamman och pappan som kämpade för att lära sina barn att åka slalom. Vi sprang bredvid liften, vi peppade, vi åkte med dom framför oss mellan skidorna, vi tröstade, vi fångade upp dom i deras fall och vi borstade snö från deras overaller. Vi fick även besvarade barnens frågor "-Varför vill ni att vi ska lära oss det här?", nu behöver de inte ställa den frågan längre för nu vet de exakt varför vi ville att de skulle lära sig åka slalom, för att det är kul såklart!
Nu behöver vi inte springa bredvid eller ha dom mellan våra skidor för nu åker vi alla fyra som hejsan i backar, gupp, hopp, små skogsavstickare och i liften utan problem och har så fantastiskt mysigt tillsammans. Tänk va vi lärt våra barn, ett sätt att få livskvalité och njuta av det goda livet. Att skapa sig själv lycka och välmående och att umgås tillsammans med sin närmsta familj. Att njuta av vintern och snön.
 
 
Hur man väljer hönsras! Del 1 i vår HÖNSGUIDE 🐓
 
Både Lina och Johanna älskar höns och lägger mycket tid och kärlek på sina egna små höns. Vi har noggrant tagit reda på fakta och kunskap kring höns inför våra hönsköp, denna kunskap vill vi nu dela med oss av i våra alldeles egna Hönsguide som vi delar upp i några inlägg på denna bloggen.
 
Detta är del 1, Hur man väljer hönsras som passar sina önskningar kring höns.
 
Lina ger råd:
Jag har hört många säga "den rasen lägger många ägg" eller "min granne har den rasen så jag kan få av hen", men jag menar att man ska fundera på vad man verkligen vill ha ut av sina höns innan man bara skaffar en ras på måfå. Jag tänkte först att jag tar väll någon industrihöna, det ska väll inte vara så noga. Men ju mer jag läste på ju mer förstod jag att jag skulle kunna hitta en hönsras som passade mig och mina önskningar peferkt, å det gjorde jag faktiskt. Det finns en del punkter att tänka på för att få reda på vilken ras man kommer trivas bra med:
  • Stora eller små höns? Det finns olika storlekar på höns som jag tycker att man själv kan fundera på vad som skulle passa till hönshuset och hönsgården du harm kanske har du djur i din närhet som lättare skulle ge sig på små höns än större?
  • Utseende på hönsen! Vill du att hönsen ser olika ut eller tycker du att de kan ha samma färg alla hönsen? Vill du att dom ska ha ett speciellt utseende så ta reda på hur dessa höns är till sättet! Vissa blandar även hönsraser i sin hönsflock, man måste ju inte ha samma ras på alla.
  • Är det viktigt för dig med MÅNGA ägg? Isåfall tycker jag att du ska läsa på vad det faktiskt innebär för en höna att vara en massproducerande höna och vad den utsätts för pga att du vill ha många ägg! 
  • Vill du ha en ras som ruvar fram sina kycklingar själva? Beroende på varför du vill ha höns så kan det vara bra å fundera på om du vill ha en ras där hönorna gärna ruvar fram sina egna kycklingar. Väljer du det så ska du vara beredd på lite mindre ägg under sommaren och att hälften av kycklingar blir tuppar som du på ett eller annat sätt måste göra dig av med. Sälja? Slakta? Eller vill du kläcka fram kycklingar i maskin?
  • Vill du ha hönor som tar väl hand om sina kycklingar? Även detta behöver du tänkte på när du väljer ras om du väljer en ras som ruvar fram kycklingar. 
  • Färg på äggen? Är detta e viktig fråga för dig när du väljer hönsras? Man kan nämligen få många olika nyanser så som turkos, grön, chokladbrun, vit och ljust rosa m.m, så man kan få en hel palet av vackra färger på sina ägg om det är vad man önskar. Här kan du titta på några höns och olika färg på äggskalet!
  • Vill du kunna få dina höns tama? Hur nära vill du kunna komma dina höns? Hur tama ska dom kunna bli?
  • Vill du vara med och bevara en gamal lanthönsras? Det finns gamla lantraser som håller på att dö ut för att nya raser med andra egenskaper tar över marknaden. Själv har jag valt en lantras för att bevara gamla egenskaper på höns som jag tycker är viktiga finns kvar. Här finns en bra beskrivning på vad genbank för lantraser innebär! Om du vill veta vad det finns för lantraser och hur de både ser ut och en liten beskrivning på dom, så kan du gå in på kackel här och läsa!
  • Vill du kanske ha industrihöns? Vissa köper industrihöns, höns som har levt i industri en kort tid för att producera mycket ägg och när äggproduktionen går  er så byts dom ut och  finns det vissa som köper dessa höns och tar han dom dom. På denna blogg kan du titta på hur det kan se ut!
  • Att äta hönsen! Det finns raser som ger extra mycket kött och som då kanske både kan ge dig extra stor kycklingfilé och ägg på samma gång. Är det viktigt för dig kan du ju gemföra en sådan ras med en mer standard ras.
  • Ovanlig hönsras? Om man väljer en ovanlig hönsras så kan det vara svårt att få tag i dom, kanske måste du åka långt för att köpa in dom eller så kanske de är för dyra? Om du blir av med tuppen i flocken, har du då möjlighet att skaffa dig en ny av samma ras eller inne det inga närmare än flera mil bort? Hur långt är du villig att resa för just dina höns?
Visst finns det ännu mer du kan ta hänsyn till när du väljer hönsras men här var mina råd som jag tycker att du ska tänka på innan du bara på måfå väljer hönsras. Läs på om olika sorters höns och bilda dig en egen uppfattning på vad som är viktigt för dig! Detta var utifrån hur jag tänker!