Lina och Johanna

Äntligen vitsippor
(null)
Fick syn på dessa raringar idag, bland löv och smultron i hassel-bersån. Nu är det inte långt kvar tills hela skogen skiner av dessa vita glada blommor!
Jag kan nästan känna mig vår-tecken-besatt ibland hihi.
Ingen har väll missat de gula dikeskanterna nu helt översållade av tussilagon.

Kram Johanna

(null)

Bland penséer
En liten bildkavalkad från mitt jobb i handelsträdgården där vi nu packar penséer som ska ut till kommuner och kyrkogårdar. Tänk att de kommer i så många fina färger! 

(null)
 
(null)

(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 I ett växthus har chefen ett persikoträd som nu blommar vackert.
(null)
 
(null)
 
(null)
En nässelfjäril och flera humlor på besök som även de uppskattar blommorna :)
Kram Johanna 
 
 
(null)
 
 
Idag har vi vart tillsammans halva livet
 
Den 6 april 2001 på påsklovet på gymnasiet blev vi tillsammans jag och min stora kärlek. Idag är det 17 år sedan vi kysste varandra första gången och jag kommer ihåg att tiden stannade och att min kännsla var att man inte kunde vara lyckligare. Denna snygga och snälla och helt fantastiskt underbara kille som jag smälte av bara jag såg honom, tänk att han nu blev min. Sån kemi och sån attraktion hade jag aldrig tidigare känt. Tack och lov att jag har ett gott minne, jag vet hur jag kände när jag stod och kramade denna gudagåva och vilade mitt huvud mot hans bröst och hur han omslöt mig med sin famn och trygga armar. Jag kände mig så otroligt trygg och omhändertagen på en nivå jag inte visste fans. Jag kände att han skulle försvara mig till sista blodsdroppen och att han skulle stå stadigt vid min sida. Jag blev på något konstigt sätt hel och stark i hans sällskap och tänk att just jag skulle få den stora gåvan i livet att bli älskad utan begränsningar. Jag blev axepterad och älskad för den jag var och jag dög precis som jag var, nä jag inte bara dög jag var perfekt för honom. Inget skulle ändras eller skrapas bort, jag kunde i hans sällskap äntligen få vara den sårbara lilla människa jag var för jag visste att han skulle alltid samla ihop alla skärvor och göra mig hel igen. Hans kärlek nockade mig totalt!
 
Jag vet inte om du som läser har träfat ditt livs stora kärlek någon gång men om du har träffat din pusselbit i livet, din tvillingsjäl, hen som gör dig hel, din trygghet, din styrka, din kärlek och den du inte kan leva utan då vet du hur det känns. Jag har turen att jag vid 16 års ålder träffade min man och ett halvår senare var vi ett par och han gjorde mig fullkomligt galen på livet, jag älskade att leva och jag älskade att vara i hans trygga famn, den som alltid gjorde mig till den livsälskade människa jag än idag känner att jag är.
17 år senare har jag nu delat halva mitt liv med min älskade man. Halva livet har han gjort mig hel och stark. Halva livet har han lugnt och tryggt stått vid min sida och backat upp mig i vått och tort.
 
Idag har vi vart tillsammans i 17 år, gifta i 10, vi har två fantastiska barn tillsammans, en hund, en gård, höns, gemensamma vänner och en kärlek som bara växer sig starkare genom allt vi går igenom tillsammans under årens gång.
Nu ser jag fram emot vår framtid tillsammans. En framtid både kortsiktigt med husbygge, Samos semester i sommar, högtider, vardag och skolavslutningar. Även långsiktiga som din examen, barnbarn, resor, pension och alla andra roliga överraskningar livet bjuder oss på!
Tack för att du är den du är och att du villkorslöst älskar mig för den jag är! Du är helt underbar på alla sätt både som man, livskamrat, bästa vän och pappan till mina barn! Jag älskar dig!
En låt jag tycker passar till detta inlägg och min kärlek till min man, lyssna gärna genom att klicka på play!